En hund begraven

Med rasande humor, livsviktig för att dölja sitt eget lidande, berättar en ung pojke i "Mitt liv som hund" om sin rotlösa barndom.Om pojkens behov av både kärlek och frigörelse från modern var det centrala temat i "Mitt liv som hund" är det frånvaron av fadern och sökandet efter en positiv manlig förebild som är det bärande, inre psykiska förloppet i "En hund begraven".Med samma rasande humor, över avgrunder av skräck, gör en ung man sig själv till en underhållande myt för att fly de egentliga kraven på honom som vuxen.Men som alla andra behärskar han trots allt enbart delar av sin vilja."En hund begraven" är för mig en optimistisk roman. Den handlar om hur en man vågar se sitt förflutna i ett allt tydligare ljus.Där börjar också förändringen. — Reidar Jönsson