Det här är berättelsen om hur Nils Uddenberg blev med katt fastän han aldrig i livet hade tänkt sig att ha något husdjur. En vintermorgon satt det en, som det skulle visa sig, herrelös katt utanför sovrumsfönstret och tittade på honom med stora runda gula ögon. Sakta men säkert nästlade den sig in i hans liv. Med mycket humor och självdistans berättar Nils Uddenberg om hur tillvaron förändrades sedan Kissen flyttat in i huset i Lund. De känslor hon väcker överraskar honom. Han blir förälskad i denna gråbrunspräckliga lilla dam, som snart också sover i hans säng om natten. Med sin bakgrund som psykiater kan Nils Uddenberg inte låta bli att fördjupa sig i Kissens själsliv. Har den humor? Är det ens rimligt att tillskriva den mänskliga känslor? Och den kanske knepigaste frågan av alla: Är vår lilla kisse överhuvudtaget intresserad av den gemenskap med henne som vi lägger ner så mycket möda på att bygga upp?
