Livet är någon annanstans

Más información sobre el libro

Från det ögonblick Jaromil blir till, är han 'poeten'. Så vill hans mor, och hon fantiserar om att Jaromil föddes inte av sin makes befruktning utan av en alabaster-Apollo. Med samma anda följer denna mor osynligt sin son i hans kärleksliv, som hon assisterar på dödsbädden: döden av en tonårspoet som ville ge sig helt åt revolutionen. Poeten, modern, ungdomen, revolutionen: vem känner inte en viss vördnad inför dessa ord? I dem känner vi andan av den 'lyriska eran', den tonåriga själen, varje anspråk på oskuld. Men denna roman, som är både hård i sitt innehåll och luftig i sin struktur och kvick i sin sarkasm, visar också den "blodiga leendet" av oskuld. Här sägs inget emot poesin 'i sig', men en möjlighet av det monstruösa som är inneboende i poesin avslöjas, och få kan känna igen den. Här framställs, med en precision och distans som saknar motstycke, den tid då "poeten regerade vid sidan av bödeln". Nu kan vi inte längre se på poeten, modern, ungdomen, revolutionen med hängivenhet. Vi leds för hand att konstatera hur, för en poet som dör innan han fyllt tjugo, det högsta fulländandet också kan vara angivelse. "Kanske går polis och poesi mycket bättre ihop än vissa tror", reflekterar poeten.