Theodor Kallifatides Libros

Sinopsis: Timandra es una de las figuras femeninas más fascinantes de la antigüedad griega. Mujer de una belleza excepcional, supo congregar en su casa a las mejores mentes de su tiempo, desde Sócrates a Eurípides. Pero sobre todo trascendió por, como dicen las fuentes históricas, ser 'el éter espléndido que convivió con el héroe Alcibíades y recogió sus cenizas'. En esta novela de Theodor Kallifatides, considerada por su autor como quizá la mejor de ellas, es Timandra quien nos cuenta en primera persona su vida y la Atenas de su tiempo, en plena Guerra del Peloponeso contra Esparta. Figuras, lugares, tiempos, la Atenas del Ágora y puertos, gimnasios y campos de batalla: todo es real. Pero Timandra es mucho más que una novela histórica. El centro de gravedad es el amor: explorado, debatido, codificado -como era costumbre entre los griegos de la época-, aceptado siempre como regalo y condena, entre risas y lágrimas, en un simposio, un rito misterioso, a un minuto de la muerte.

Theodor Kallifatides känner krafterna sina och bestämmer sig för att det är dags att sluta skriva. Han gör sig av med arbetsrummet dit han gått varje morgon i decennier – och blir alldeles vilsen. Kan han verkligen sluta skriva? Osäkert. Men kan han skriva? Det blir också allt svårare. Tills förlösningen kommer från alldeles oväntat håll. "Den dagen när jag kom hem satte jag mig framför datorn och skrev en mening som surrade i huvudet på mig som en hästfluga. Jag har faktiskt glömt vad det var, men det kändes nödvändigt att göra något med den. Det var en stor lättnad, som om min stumhets troll hade förbarmat sig över mig." Ännu ett liv är det som växer fram när han hittat tillbaka till skrivandet igen. Det är en njutbar, lätt och filosofisk skrift om minnet och språket, kärleken och tidens gång. Ja, om själva livet.

An aging writer reflects on his deep bond with his elderly mother through a poignant exploration of their family's history in Greece and their experiences in exile. This autofiction weaves together themes of love, memory, and the complexities of familial relationships, creating a heartfelt tribute that captures the essence of their shared past.

A rewarding philosophical essay on memory, language, love, and the passage of time, from a Greek immigrant who became one of Sweden’s most highly respected writers “Nobody should write after the age of seventy-five,” a friend had said. At seventy-seven, struggling with the weight of writer’s block, Theodor Kallifatides makes the difficult decision to sell the Stockholm studio where he diligently worked for decades and retire. Unable to write, and yet unable to not write, he travels to his native Greece in the hope of rediscovering that lost fluidity of language. In this slim memoir, Kallifatides explores the interplay of meaningful living and meaningful work, and the timeless question of how to reconcile oneself to aging. But he also comments on worrying trends in contemporary Europe—from religious intolerance and prejudice against immigrants to housing crises and gentrification—and his sadness at the battered state of his beloved Greece. Kallifatides offers an eloquent, thought-provoking meditation on the writing life, and an author’s place in a changing world.

An einem schönen Augustsonntag stürzt eine kleine Propellermaschine in den Getarsee. Sechs Leichen werden aus dem Wrack geborgen, darunter die eines dunkelhäutigen Jugen von etwa zwölf oder dreizehn Jahren. Wer war er? Wer wartete auf ihn? Das müssen die 33jährige Kriminalkommissarin Kristina Vendel und ihre Mitarbeiter in der Polizeistation von Huddinge herausfinden. Was zunächst wie ein tragischer Unfall aussieht, wird sich zu einer spannenden Kriminalgeschichte entwickeln, die Kristina Vendel auch menschlich auf eine harte Probe stellt.

Stockholm in den ersten Frühlingstagen. Als das Eis in den Kanälen schmilzt, kommt in einem Plastiksack eine weibliche Leiche ans Licht - der erste Fall für die frisch gebackene Leiterin der Mordkommission, Kristina Vendel, und ihr bunt zusammengewürfeltes Team. Die Spur führt auf die andere Seite der Ostsee, nach Estland ins Prostituiertenmilieu. Und kaum hat Kristina einen Verdächtigen, spricht er ihr auch schon sein Geständnis auf Band. Ein leichter Fall? So mag es scheinen - doch bald schon stellt sich die Frage, wer schützt hier eigentlich wen ...?

Tiden är 1941 - 44, ockupationsåren, hungerns, ofrihetens, grymhetens och rädslans år